Saker och ting börjar bara bli värre och värre nu. Jag trodde att jag hade nått botten, att allt skulle bli bra. Jag hade fel. 

 

När jag var 8 år gammal var första gången jag gick i sömnen. När jag var 14 var första gången jag drabbades av en ångestattack. När jag var 18 började jag med självdestruktivt beteende. 

 

s j ä l v d e s t r u k t i v t.

 

SJÄLVdestruktivt. 

 

Jag har ALDRIG haft i avsikt att skada någon annan. Aldrig! Snarare tvärtom! Hela mitt liv har jag varit väldigt mån om människorna jag haft runtomkring mig. Ingenting i världen betyder mer för mig än att min lillasyster Anna har det bra. Det ska ni fan veta, alla ni som snackar skit om mig. Ni får hata mig hur mycket ni vill, kalla mig freak, creepy etc. Men kom aldrig och säg att jag skulle vilja skada någon! 

 

Häromnatten fick jag en panikattack. Jag låg i sängen och kände hur hjärtat bultade så att det nästan slog sönder min bröstkorg, hur jag inte fick någon luft, hur jag höll på att kvävas. I ren panik greppade jag tag i pillerburkarna på nattduksbordet bredvid mig, hällde ut en näve av lite allt möjligt och svalde det i ett svep. Efter det minns jag ingenting. Efter det blev allt bara svart. 

Nästa minnesbild jag har är av att jag vaknar iskall och halvnaken på en tom bänk mitt i pildammsparken. Det är tidigt på morgonen, eller mitt i natten, min tidsuppfattning var rubbad. Framför mig står stora, vackra, ståtliga isskulpturer föreställande diverse olika väsen, såsom drakar, gigantiska spindlar, fåglar etc. 

 

Jag är inte dum. Jag vet precis vad som hade hänt. Samma sak som hände för 15 år sedan. Samma sak som jag lovat mig själv, mina föräldrar och min lillasyster, aldrig skulle hända igen! 

 

Jag erkänner, jag börjar tappa kontrollen. Men jag gör allt i min makt för att bli bättre. Jag gör verkligen allt jag kan. Och jag har aldrig, aldrig någonsin haft för avsikt att skada någon! 

 

Jag må inte vara någon varm, glad och sprudlande person. Inte på utsidan iallafall. Men inuti, längst inne i mig, så är jag fortfarande bara Elsa. Bara en liten vilsen tjej som vill alla runtomkring sig väl. Jag vill er bara väl. Förlåt.